EN VÄN...

..jag har en vän. som jag känner väldigt in på livet. jag kan avslöja så mycket som att det är en han. så jag kommer i detta lilla inlägg kalla honom zorro.

så här är det. jag och zorro brukar ibland köpa lite snacks ak.a chips. och det kan ju vara gott har jag hört, men problemet är att näe man med zorro äter chips så är det svårt att hänga med. det kan vara så att man får äran att bära upp påsen från ica, hälla upp den i skålen, placera den på bordet.. men oups, där hände något, zorros cap svepte förbi och chipsen va slut..sen är det jag som kan bära ut skålen, diska den och vänta på nästa chips inköp. oh det är inte det att zorro inte vill att jag ska äta utan det är så att han drabbas av någon slags panik moffning, som inte är av dess like. det kan tillomed bli lite obehagligt. jag tror knappt att chipsen hinner krossas av hans tänder. det är så att för att han ska få in så mycket som möjligt gör han barnklassikern - hamstring! det roliga är att zorro, som vilken annan alkholist eller narkoman vet om sina problem innerst inne, så försöker zorro ibland. han ber någon som sitter nära att ta bort chipsen. men oj, dom är snabbt tillbaka i hans äga.

är det någon som känner någon med liknande problem. hör gärna av er. jag tror zorro behöver någon att prata med.

för detta gäller inte bara chips. utan även mat, dryck och godis.

jag hoppas verkligen inte att zorro tar illa upp för detta, för jag älskar att skratta på någon annas bekostnad.

ZORRO, vi ses vid chipsen!


jag...skulle önska att jag kunde moffa med samma passion och kärlek som zorro kan!!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0