ONSDAG.


kallsvettig vaknar jag mitt i natten, känner hur någon är där.. ingen där. tomt. jagågar inte låta mig själv somna om...något vill ta mig.. jag tittar till i backspegeln, hade jg haft en miljon hade jag kunnat sattsat det på att det va någo i baksätet.. fick stanna bilen, kontrollera saken...oh vad är mitt problem.. kom hem.., la mig på soffan. fullt ljus, sååå trött. jag hade kunnat på en sek. om det inte va så att ögonblicket precis innan jag föll i sömn, så rycker jag till, svettas, kall, kännt hur någon/något har dragit i mig o innan jag vet ordet av så sitter jag upp.. oh ännu snabbare står jag upp. jag tillåter inte mig själv att somna.. jag behöver ju det. men jag är rädd.. livrädd för att vakna av rädsla...vilket övergår till att jag är rädd att somna..jag är så trött. kroppen bara skriker efter sömn. vad gör man? jag vågar knappt skrika efter hjälp.. men skulle bara vilja kasta mig ut från ett stup..oh när jag landar ska allt vara bra igen..... funkar det..knappast!

jag hatar mig själv så förbannat mycke..hur kudne jag göra så motmig själv? hur kan man skada sig själv  mycke? jag menar..,hur? jag har hela mitt liv trott att alla människor är värda en andra chans..i mitt fall är jag tvekamt. kommer jag någonsin förslåta mig själv..? kommer, kan jg någonsin börj tycka om mig själv igen..? jag är räd för att någonsin kunna lite åp en främmande o ny människa., spela rll hur intreessant han/hon verkar vara.. vad är vitsen om jag hela tiden ska vara rädd för att bli sårad igen? inte spciellt stor va.? och det viktigaste av allt.., ska man lägga all energi på att göra sig själv hel, glad och lycklig...?, eller ska man göra saker för andra...så man får se gjädje, lycka och helhet i andra människor..? ah vad är viktigast. jag har faktiskt lärt mig en sak...vilka som är mina riktiga vänner. tack, krävdes tydligen någe extremt för att jag skulle se.. jag är så förbannat blind! helt galet.... vad gör jag nu då? känner mig så vilsen..ensam., liten., dum, ful, äcklig, lurad., blåst.. ja jag vet inte.. inte ens en varm dusch lyckas spola bort det en långre tid nu...AAAAAAAAAAAAH! jag behöver hjälp, en toutch av lycka och självförtroende....! (!?)

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0